Överbliven

Igår berättade Mark för mig att Angela nästan slutade sitt jobb i förrgår för att au pair grejen började bli för mycket. Jag vet att det inte är jag personligen, men jag är ju faktiskt en del av det, & det är jag som i slut ändan har fått dem att tycka att det är för jobbigt. Innan jag kom hit så hade de två au pairer som endast stannade i två veckor vardera, så jag förstår att de är trötta på det, men jag kan inte ro för att jag känner så här som jag gör heller, & det är lika mycket inte just deras fel att jag känner som jag gör, jag hadehaft lika mycket hemlängtan vilken familj jag än hade varit i. Just nu är de hos en 72 årig tant vid namn Maxine. Hon ska ta hand om barnen när jag åkt hem. Angela sa rakt ut förut idag att jag kunde åka hem när jag ville nu om det gick bra med Maxine. Jag kontrade med att jag fortfarande hade min kurs att avsluta & Angela sa att jag hade ju ändå tänkt hoppa av den. Det var en gång jag nämnde att jag funderade på att göra det, men jag sa sen att jag inte skulle göra det, jag vet inte hur hon har fått det till att jag definitivt skulle sluta den. Så man kan väll summera det med att jag känner mig väldigt malplacerad & konstig just nu.

Update: De tyckte att Maxine hade ett för litet hus så detblir troligtvis inte så att barnen kommer gå hos henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0